Europa trippen
Jag skriver inte så mycket just nu men det finns egentligen inget att skriva om. Jag kommer planera en Europa tripp i några veckor framåt. Har suttit hela dan och ändå känns det som att jag inte har kommit så långt. Jag har spikat vilka länder vi ska till (som det ser ut nu i alla fall) så dessa länder ska vi besöka; Tyskland, Tjeckien, Österrike, Schweiz, Frankrike? och sedan tillbaka till tyskland igen, 4-5 länder alltså. Skulle vilka besöka så många fler med, tex. Polen. Men vi har bara en vecka på oss ca, har inte bestämt hur länge vi ska vara borta men minst en vecka iaf. Så vi kommer ju inte hinna så mycket mer. Ska ju göra en massa saker i länderna med så de e ju inte ens säkert att vi hinner med allt. Men jag antar att man märker hur mkt man hinner senare när man ska planera dagarna, typ vart man ska vara då och då. Så jag har skrivit ner vilka länder, vad vi kan göra och uppleva där. Bara det tog typ flera dagar att planera o hitta. Fick välja ut 1-2 städer som vi ska föröska besöka så nu är det klart iaf :)
Detta är en sak som jag har hittat som vi ska göra. Vi ska åka detta tåg (på bilden) som tar oss till Europas högsta tågstation. Detta ligger i Schweiz.
Nästa vecka så ska jag försöka hitta priser till alla upplevelser vi ska göra, kolla upp så jag vet exat vart dom ligger så man sedan kan leta efter vandrarhem/hotell/camping som vi kan sova i närheten plus kolla upp försäkringar och lite sånt :)
Detta är en sak som jag har hittat som vi ska göra. Vi ska åka detta tåg (på bilden) som tar oss till Europas högsta tågstation. Detta ligger i Schweiz.
Stockholm - Arlanda
Andra resan:
Min andra tripp var till Stockholm/Arlanda i tisdags. Jag har en vän som har pluggat i USA i en termin och hon skulle landa på arlanda 07:40 på onsdagsmorgonen så jag och en kompis åkte ner till Sthlm redan på tisdagen. Första gången jag körde ner till Sthlm helt själv och det gick bra faktiskt :-)
På arlandas hemsida så kan man fixa så man får sms när det planet man väntar på kommer, vilken terminal och om det blir försenat. Väldigt smart tycker jag. Iofs så kanske det har funnits läänge men eftersom jag bara har åkt flygplan två gånger under mitt hela 21 år långa liv (flygrädd som 17)så har jag NOLL koll på hur "plan världen" ser ut.
När jag väl kom till Arlanda så var jag lite nervös för att jag inte skulle hitta parkering och att jag skulle köra vilse men det var bra skyltat till terminal 5, dit jag skulle så det gick fint. Men att hitta perkering var lite knepigt, eller det var ju lätt men det var så konstigt skyltat för det stog att det var fullt typ överallt men ändå så var det ledigt och man fick inte åka hit och dit men det gick tillslut iaf :-) 40 spänn för att stå där i en halvtimme är råån. Sen så var biljettautomaten inte så bra heller. Den krånglade ganska så mycket.. Skulle betala med kortet men det funkade inte och den tog bara emot 10or och 5or. Vad ska man gö om man inte hade små pengar löst och den tar inte kortet? Stå kvar och hoppas på det bästa utan att få en fet betalning? Somsagt, jag har noll koll på denna värld.
Men allt gick ju bra tillslut och vi kom ju ut från Arlanda med :)
Nästa resa är imorgon, dock mkt kortare. Ska till Gävle för att handla! Sen så blir det fjällen helgen vecka 2 :)
Oslo tripparna!
Det händer inte så mycket på denna blogg än, har nämligen inte kommit in i säsongen riktigt. Hösten brukar oftast vara lugnast när det gäller mig. Vintern och sommaren är då det händer saker. Dock så vet jag inte om jag kan kalla detta vinter? Nåja, det blir iaf en Stockholm's tripp och en fjällenresa inom en snar framtid, då kommer det uppdateras mera! :)
Dock vet jag inte varför jag skriver detta som jag kommer skriva, antar att jag har lite att göra och detta är ju en tursimblogg? Iofs så kommer det nog inte handla om mycket turism utan en blandning, ääh! Nu bara babblar jag. Bäst att jag skriver av mig.
Jag sitter hemma i mitt rum i lilla byn Edsbyn och kollar på ett Bon Jovi klipp på Youtube och jag blev så fascinerad.
Tänk vad ett band kan göra så mycket? Jag har en slags kärlek till dem, vissa har beskrivit den som konstig kärlek och jag kan bara hålla med. Jag var på min första Bon Jovi konsert 2001 i Stockholm och sen dess har jag varit fast och totalt förälskad i Bon Jovi. Jag vet inte hur många 1000 kronor jag har "slängt" ut på dem men jag kan säga att det är värt det. Jag har några favorit band men inget slår Bon Jovi, dom har något extra. Kanske för att jag började lyssna på dem när jag var väldigt ung (jag var 11 år) och sen dess har jag lyssnat på dem i både upp och nedgångar. Dom har varit med mig när det har varit väldigt tungt och dom har varit med när livet är "High on life".
Jag har tänkt många gånger på att tattuera mig med nått som har med Bon Jovi att göra. Just för att hedra dem för jag är så tacksam för allt vad dom har gjort, inte bara för musikens skull utan allt det andra som man kanske inte tänker på så mycket.
Jag menar, jag har varit till Oslo i Norge två gånger och sett Bon Jovi live, det var 2008 och 2011. 2008 var det första gången jag var riktigt i Norge kan man säga. Jag och min kompis Emma och mina föräldrar kom dit dagen innan konserten och då åkte vi upp till Holmenkollen. Man såg typ hela Oslo därifrån, det var helt underbart vackert. När jag stog där uppe så fick jag en tanke i huvudet och det var att "Hit komme jag komma igen", dock visste jag inte när, var, hur och varför. Det var bara en tanke som flög upp.
Konserten var magisk. Jag och Emma kom till ullevål klockan 8 på morgonen - 11 timmar före innan konserten skulle börja. Jag älskar att köa! Dock så hatade jag norska på den tiden, jag fattade inget och då menar jag INGET. Jag tyckte att det lät så otroligt fult. Dock så mötte vi snälla personer som tog typ hand om oss haha. Inne på konserten så såg dom till att ingen fick knuffa på oss (vi stog längst fram med 31000 personer bakom oss). Fick en liten kärlek till norge där med.
Sen så kom det där upp med att "hit ska jag tillbaka igen". Dock så vart det inte Oslo utan Hamar, ca 10 mil ifrån. Jag studerade Extermsport där i 1 månad. Den första veckan så sa jag enbart "Huh?". Jag fattade inget men jag lärde mig sakta men säkert. Jag fick uppleva så otroligt mycket, jag fick se så mycket vackert. Hamar, vad ska man säga? Vackrare stad får man nog leta efter. Allt var så fruktansvärt FINT där. Jag har allitid varit svag för berg och fjäll och jag fick lite av den känslan där. Jag bodde högst uppe på Hamar och hade utsikt över staden och vattnet. Jag NJÖT kan jag säga. Jag saknade inte Sverige ett dugg. Jag kunna va så osvensk som jag ville där. Jag kunde gå fram och prata med personer jag inte kände, jag kunna till och med fråga om jag fick en kram och det var inget konstigt alls typ. Jag fick även uppleva Hemsedal. Gå upp för berg, vara i fjällen (dock var detta i augusti så ingen skiåkning).
Jag kom hem till Sverige igen och i sommras så var jag i Oslo igen för att se Bon Jovi live. Dock så köade jag bara 9 timmar denna gång ;) Kändes bra att vara i Norge igen. Jag kunde börja prata med personer jag inte kände igen, jag fick både höra och prata det UNDERBARA språket. Och nu har jag en kärlek till Norge.
Det jag menar med allt detta är att, om jag inte hade börjat lyssnat på Bon Jovi, om jag inte hade varit på deras första konsert i sverige, om jag inte hade åkt på min första konsert för att se Bon Jovi i Oslo så hade jag ALDRIG fått sett och uppleva detta fantastiska land.
Ibland så behöver man inte turistaktioner för att locka dit turister. Det kan räcka med att se en konsert för att man ska komma tillbaka. Jag vill tillbaka till Norge och det ska jag, dock som turist.
Jag har en viss kärlek till Norge nu. Jag hjärta Norge.
Dock vet jag inte varför jag skriver detta som jag kommer skriva, antar att jag har lite att göra och detta är ju en tursimblogg? Iofs så kommer det nog inte handla om mycket turism utan en blandning, ääh! Nu bara babblar jag. Bäst att jag skriver av mig.
Jag sitter hemma i mitt rum i lilla byn Edsbyn och kollar på ett Bon Jovi klipp på Youtube och jag blev så fascinerad.
Tänk vad ett band kan göra så mycket? Jag har en slags kärlek till dem, vissa har beskrivit den som konstig kärlek och jag kan bara hålla med. Jag var på min första Bon Jovi konsert 2001 i Stockholm och sen dess har jag varit fast och totalt förälskad i Bon Jovi. Jag vet inte hur många 1000 kronor jag har "slängt" ut på dem men jag kan säga att det är värt det. Jag har några favorit band men inget slår Bon Jovi, dom har något extra. Kanske för att jag började lyssna på dem när jag var väldigt ung (jag var 11 år) och sen dess har jag lyssnat på dem i både upp och nedgångar. Dom har varit med mig när det har varit väldigt tungt och dom har varit med när livet är "High on life".
Jag har tänkt många gånger på att tattuera mig med nått som har med Bon Jovi att göra. Just för att hedra dem för jag är så tacksam för allt vad dom har gjort, inte bara för musikens skull utan allt det andra som man kanske inte tänker på så mycket.
Jag menar, jag har varit till Oslo i Norge två gånger och sett Bon Jovi live, det var 2008 och 2011. 2008 var det första gången jag var riktigt i Norge kan man säga. Jag och min kompis Emma och mina föräldrar kom dit dagen innan konserten och då åkte vi upp till Holmenkollen. Man såg typ hela Oslo därifrån, det var helt underbart vackert. När jag stog där uppe så fick jag en tanke i huvudet och det var att "Hit komme jag komma igen", dock visste jag inte när, var, hur och varför. Det var bara en tanke som flög upp.
Konserten var magisk. Jag och Emma kom till ullevål klockan 8 på morgonen - 11 timmar före innan konserten skulle börja. Jag älskar att köa! Dock så hatade jag norska på den tiden, jag fattade inget och då menar jag INGET. Jag tyckte att det lät så otroligt fult. Dock så mötte vi snälla personer som tog typ hand om oss haha. Inne på konserten så såg dom till att ingen fick knuffa på oss (vi stog längst fram med 31000 personer bakom oss). Fick en liten kärlek till norge där med.
Sen så kom det där upp med att "hit ska jag tillbaka igen". Dock så vart det inte Oslo utan Hamar, ca 10 mil ifrån. Jag studerade Extermsport där i 1 månad. Den första veckan så sa jag enbart "Huh?". Jag fattade inget men jag lärde mig sakta men säkert. Jag fick uppleva så otroligt mycket, jag fick se så mycket vackert. Hamar, vad ska man säga? Vackrare stad får man nog leta efter. Allt var så fruktansvärt FINT där. Jag har allitid varit svag för berg och fjäll och jag fick lite av den känslan där. Jag bodde högst uppe på Hamar och hade utsikt över staden och vattnet. Jag NJÖT kan jag säga. Jag saknade inte Sverige ett dugg. Jag kunna va så osvensk som jag ville där. Jag kunde gå fram och prata med personer jag inte kände, jag kunna till och med fråga om jag fick en kram och det var inget konstigt alls typ. Jag fick även uppleva Hemsedal. Gå upp för berg, vara i fjällen (dock var detta i augusti så ingen skiåkning).
Jag kom hem till Sverige igen och i sommras så var jag i Oslo igen för att se Bon Jovi live. Dock så köade jag bara 9 timmar denna gång ;) Kändes bra att vara i Norge igen. Jag kunde börja prata med personer jag inte kände igen, jag fick både höra och prata det UNDERBARA språket. Och nu har jag en kärlek till Norge.
Det jag menar med allt detta är att, om jag inte hade börjat lyssnat på Bon Jovi, om jag inte hade varit på deras första konsert i sverige, om jag inte hade åkt på min första konsert för att se Bon Jovi i Oslo så hade jag ALDRIG fått sett och uppleva detta fantastiska land.
Ibland så behöver man inte turistaktioner för att locka dit turister. Det kan räcka med att se en konsert för att man ska komma tillbaka. Jag vill tillbaka till Norge och det ska jag, dock som turist.
Jag har en viss kärlek till Norge nu. Jag hjärta Norge.
